Uppdraget idag ?r p? v?gnar av oss, nykreerade doktorer vid universitet i Oslo, det ?r ett tacktal till universitetet i Oslo, till rektor och till n?rvarande dekaner.
S? vad ?r d? gemensamt f?r oss h?r i dag, som nya doktorer vid universitet i Oslo och som universitetet i Oslo under loppet av n?gra ?r – fler eller f?rre – varit en arena f?r. De tankarna inleder jag med n?gra ord som ?illoha? –alias Nils Aslak Valkeap?? – framf?rt i en psalm som han skrev mot slutet av sitt liv.
O Ipmil
?uvge olbmuid miela
Ipmirdit amas álbmogiid
Dohkkehit oainnuid riggodaga
guldalit oavdu suopmaniid
ja deavdde váimmu lá?isvuo?ain
eallima jo?u
ráhkisvuo?ain
I den h?r delen av psalmen v?nder sig ?illoha? direkt till Gud med en ?nskan om att vi ska vara ?ppna f?r varandra ?ven n?r vi i utg?ngspunkten kanske inte k?nner varandra eller ?r fr?mmande f?r varandra. Att vi m?nniskor ska godta att v?ra v?rldar berikas med fler perspektiv. Han ber ocks? om att v?ra hj?rtan ska fyllas av mildhet och k?rlek.
S? vad har d? detta att g?ra med vad vi har gemensamt? Jag t?nker kanske att i det att skriva en avhandling ligger en ?nskan om att bidra med n?got nytt i ett l?ngt akademiskt, och kanske ocks? samh?lleligt, samtal. En nyans, ett till?gg, en f?rl?ngning eller n?got som pekar ut en liten annan stig ?n de sp?r som var upptrampade fr?n f?rr. Gemensamt ?r kanske ocks? att vi p? olika s?tt och i olika situationer kan k?nna oss os?kra inf?r det. ?r det gott nog det vi har gjort?
V?r arena har varit Universitetet i Oslo, d?r vi f?tt utbildning, handledning och m?jlighet att l?gga fram det vi presterat. Akademiska samtal har f?rsigg?tt h?r under l?ng tid. En s?n h?r ceremoni har genomf?rts m?nga g?nger f?rr. N?got som kanske har ?ndrats med ?ren ?r vilka som deltar. M?jligheten att ta utbildning p? doktorgradsniv? har inte varit tillg?ngligt f?r alla alltid, oavsett eventuella intellektuella kvalifikationer. Jag ?r tacksam ?ver att vara f?dd i en tid d?r det ?r m?jligt och d?r kompetens, i vart fall ibland, har mer att s?ga ?n vilket k?n du har, vilken familj du ?r f?dd in i eller vilka ekonomiska f?ruts?ttningar du har.
En del s?ger att en doktorsgrad nu till dags ?r ett k?rkort f?r en forskarkarri?r, och inte ett livsverk s?som det kanske i n?gon grad varit f?rut. Det kan vara att det ?r sant, och det ?r en del b?de teori och praxis man ska igenom innan man ?r klar. Under processen h?nder det ocks? att man blir f?rsatt i olika situationer som g?r en os?ker.
Det g?ller kanske inte alla, men en ganska vanlig f?rest?llning ?r ?nd? att man ?r en slags bluff och att detta p? en eller annan tidpunkt kommer att bli avsl?jat. Man ser hur de runt omkring ?r otroligt p?l?sta p? teorier man inte ens visste fanns och kan l?gga ut om sin forskning p? ett s?tt som g?r att ens egna primitiva f?rs?k p? att verka smart, p?l?st och framp? verkar fullst?ndigt f?f?nga. Vi som nu tagit emot papper h?r idag beh?ver inte l?ngre vara r?dda f?r att bli avsl?jade som en bluff, var det inte ett livsverk s? var det iallafall gott nog. S? f?r vi forts?tta ?va oss i trafiken p? egen hand, som de brukar s?ga n?r man f?r k?rkort.
S? vad ?r d? min po?ng med det h?r- som forskare ska man ju g?rna ha en po?ng. Det g?ller vikten av os?kerhet, som faktiskt ?r en f?ruts?ttning f?r att l?ra n?got nytt, ?ppna andra samtalsarenor eller komma med en ny v?ndning i ett akademiskt samtal. Det ?r av stor vikt att odla sin egen os?kerhet, vetenskapligt/fagligt, men ocks? m?nskligt och socialt. Kanske ?r det s? att vi m?ste ut av comfortzonen f?r att l?ra n?got vi inte kunde fr?n f?rr. S? ?r det fint det, att vi tvivlat och tvivlar, att vi ?r os?kra, kanske leder det till f?dsel av n?got nytt.
Akademias roll i samh?llet, p? sitt b?sta, kan vara att ge inspel i samh?llsdebatter, bidra med kunskap och bel?gga med olika argument. 澳门葡京手机版app下载 och forskare kan vara med p? att nyansera och att belysa fr?n olika vinklar. Stor s?kerhet i sina uttalanden ?r det m?nga som har; Trump om gr?nskontroll, Sverigedemokraternas Jimmie ?kesson om vem som ?r svensk, ?ystein Rushfelt, direkt?r f?r Nussir ASA, om f?rdelarna med att dumpa gruvavfall i en frisk fjord. Man kan inte s?ga att n?gon av dem ?r b?nesvar till ?illoha?, som ber om att vi ska m?ta varandra med undring och f?rundring, utvidga v?ra horisonter. Hur kan forskare vara med p? att nyansera olika samh?llsdebatter i ett debattklimat som blir allt mer beroende av appeller och starka st?llningstaganden? Vi bor i en v?rld d?r det ovanf?r polarcirkeln d?r jag bor regnar i december. S?na teman ber?r alla och inte minst v?ra barn.
Ja, en avhandling ?r bara ett k?rkort, p? v?gar d?r m?nga redan ?r ute och k?r. Men kanske ?r det inte kortet som ?r det viktigaste, men det att vi hanterar v?rt k?rande p? ett s?dant s?tt att vi inte skadar oss sj?lva eller uts?tter andra f?r fara. S? f?r vi tacka Uio f?r att det har varit en arena f?r de l?nga samtalen, det att treva sig fram, vara undrande d? en akademisk institution med s? l?ng fartstid vet att det ?r bara s? ny kunskap kan bildas.
S? n?gra strofer till fr?n samma psalm fr?n ?illoha?. D?r ber han Gud om att st?rka skapelsen och g?ra oss, m?nniskorna mindre inflytelserika.
O Ipmil nanne sivdnádusa
Ja fála árpmu agála?
Vuoi luondu,
Eallin,
Gomuvuohta
Sáhtá?ii eallit eallimis
Loktana, luoitá
Beaivvi dearri
?iggihis áigi
?iggi gierddus
Det var allt. Giitu mu/min oasi ovddas, tack f?r min/v?r del
*?illoha? psalmtext ?r h?mtad fr?n psalmen O Ipmil nanne sivdnádusa, p? albumet Alit idja lahkona (1992) DAT f?rlag.
